Bakgrunden är en motion som behandlades vid LRF Hallands regionstämma 2026. Den ledde till en skrivelse till LRF:s förbundsstyrelse. Enligt Krister Stenberg, ledamot i LRF Halland, är arbetet med frågan påbörjat, men det är ännu oklart vad det leder till.
I en krönika på LRF:s webbplats riktar Stenberg kritik mot dagens tak på 22 kilo fosfor från stallgödsel per hektar och år. Han menar att schablonen slår mot gårdar med höga skördar, eftersom mer fosfor förs bort från fältet ju högre skörden är. När taket nås kan lantbrukare som vill behålla markens bördighet tvingas köpa mineralgödsel med fosfor trots att den egna gödselbrunnen är full. Den femåriga utjämningen ger visserligen viss flexibilitet, medger han, men löser inte det långsiktiga underskottet på de mest produktiva jordarna.
Stenberg varnar samtidigt för att ersätta schablonen med ett system byggt på obligatoriska, löpande gödselanalyser och detaljerade fältvisa näringsbalanser. Det skulle, skriver han, innebära mer pappersarbete, fler analyser och större risk för felavdrag vid kontroller. Han beskriver 22-kilosregeln som orättvis och agronomiskt klumpig, men förutsägbar.
Hans förslag är en tvådelad lösning. Dagens schablon ligger kvar för den som vill slippa extra administration, medan en frivillig väg öppnas för gårdar med hög avkastning. Den som kan dokumentera höga skördenivåer, låta analysera gödseln regelbundet och upprätta en godkänd växtnäringsbalans borde få ett högre tak, anser Stenberg. Om grödan exempelvis bevisligen för bort 35 kilo fosfor per hektar och år borde lantbrukaren få tillföra motsvarande mängd från sina egna djur.
Förslaget är Stenbergs eget och inte ett beslut. Vad LRF:s nationella arbete med fosforregelverket mynnar ut i återstår att se.
