Innan industriellt avloppsvatten, till exempel från mejerier, kan skickas vidare till reningsverk måste partiklar, fosfor och andra kemikalier avlägsnas. I dag görs det med syntetiska flockningsmedel tillverkade av fossila råvaror. Tillsatserna får små partiklar att klumpa ihop sig så att de lättare kan skiljas från vattnet. Den vanligaste polymeren är polyakrylamid.
Tanniner är naturliga ämnen som finns i många växter och som har förmåga att binda olika ämnen. I studien testade forskarna avloppsvatten från Norrmejerier med tanniner som framställts i Sydamerika av bark från akaciaträd. Enligt SLU låg reningseffekten nära den som nås med polyakrylamid, vilket förvånade forskarna eftersom det rör sig om ett tidigt laboratorietest.
När tanninerna kombinerades med järnklorid och försöksförhållandena optimerades avlägsnades nära 100 procent av de olösliga partiklarna och fosforn. Samtidigt minskade mängden olika kemikalier kraftigt, uppger Mehrdad Arshadi, forskare vid SLU, som ledde arbetet i nära samarbete med Norrmejerier.
Nackdelen är åtgången. Det behövdes fyra gånger så mycket tanniner som av det fossilbaserade alternativet, vilket kan ge högre kostnader. Forskarna tror att mängden kan minskas genom att bromsa vattenflödet och pröva olika doser av järnklorid och tanniner.
Forskarna har också sett att restprodukterna från vatten som behandlats med tanniner ger större utbyte vid biogasproduktion. Eftersom tanninerna band fosfor nästan lika bra som polyakrylamid kan de fosforberikade tanninerna dessutom återanvändas i jordbruket, något som inte är möjligt med polyakrylamid.
Metoden är ännu inte redo för industrin. Processen behöver optimeras ytterligare, och det krävs mer forskning för att förstå hela processen och om försöken kan skalas upp till industriell nivå. Bakom studien står Mehrdad Arshadi och Torgny Mossing vid SLU, Julia Avander vid Nordic Biomarker och Henrik Antti vid Umeå universitet.
