Bakgrunden är att svensk frilandsodling av grönsaker får allt sämre tillgång till effektiva insektsmedel, både på grund av resistens och skärpta regler. Bladlöss och trips är fortsatt svåra skadegörare, och i sallat kan löss göra produkten osäljbar. Enligt SLU har flera svenska sallatsodlare aviserat att de vill minska produktionen under senare delen av säsongen, eftersom risken för angrepp då är för stor.
Lössen gömmer sig gärna djupt inne i sallatshuvudena. – Även om man behandlar grödan kan det vara svårt att komma åt dem då medel endast hamnar utanpå sallatshuvudet, säger Tibebe Dejene Biasazin, forskare vid institutionen för växtskyddsbiologi vid SLU.
Metoden bygger på att angripna växter avger doftämnen som signalerar till nyttodjur som nyckelpigor, blomflugor och nätvingar. Biasazin har undersökt vilka ämnen nyttodjuren reagerar på och tagit fram en blandning av gemensamma ämnen, avsedd att locka flera grupper av naturliga fiender samtidigt. Blandningen efterliknar signalerna från en angripen växt och ska fungera som ett kemiskt ankare: nyttodjuren ska både hitta till odlingen och stanna kvar i tron att det finns gott om byten. Lukten skulle också kunna avskräcka bladlöss från att flyga in och bilda kolonier.
Problemet med att nyttodjur lämnar odlingen är konkret. Nätvingar (Chrysoperla carnea) sätts i dag ut som ägg, men larverna kan sprida sig bort om det saknas tillräckligt med byten där de kläcks.
Osäkra resultat i sallat
I äppelodling har tidigare försök visat fler nyttodjur i de delar där doftblandningen placerats ut. Under den senaste säsongen testades metoden i en frilandsodling av sallat, men bladlössen var betydligt färre än väntat, vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser om effekten på skadegörarna. Nyttodjur noterades dock i odlingen.
Pilotförsök på elva gårdar
Doftsignalerna ingår i ett större arbete där SLU och HIR Skåne söker fungerande växtskyddsstrategier för frilandsodling. Under 2026 och 2027 pågår pilotförsök på elva kommersiella odlingsplatser med kombinationer av biologisk bekämpning, insektsnät och kontaktverkande behandlingar, utan att grödans kvalitet ska försämras eller kostnaderna öka orimligt. Doftmetoden utvärderas separat genom att vanlig utsättning av nätvingar jämförs med utsättning kombinerad med doftsignaler. Innan metoden kan rekommenderas behöver forskarna bland annat ta reda på hur länge doftämnena verkar i fält, hur långt doften sprids och när under säsongen olika nyttodjur finns. Projektet finansieras av SLU Partnerskap Alnarp.










