Projektet genomfördes tillsammans med en lantbrukarägd biogasanläggning i Kalmar som samlar in stallgödsel från 16 närliggande gårdar. Där produceras biogas av gödseln och rötresten skickas tillbaka till lantbrukarna, men eftersom den till 95 procent består av vatten är den tung och kostsam att transportera längre sträckor.
Genom att köra rötresten genom en dekantercentrifug fick forskarna fram två fraktioner: en kväverik vätska och en torrare, mer fosforrik blandning. Helena Aronsson, forskare i växtnäringshushållning, säger att den torra fraktionen är lättare att transportera och kan vidareförädlas till exempelvis pellets eller biokol.
I projektets scenarier bedömde forskarna att 65 procent av den torra fraktionen skulle kunna göra nytta som fosforgödselmedel. Med ytterligare torkning och pelletering skulle den enligt projektet kunna ersätta importerad mineralgödsel i växtodlingsregioner som Mälardalen eller Skåne.
Samtidigt lyfter Aronsson att utvecklingen bromsas av ekonomin. Tekniken beskrivs som för dyr i förhållande till priserna på mineralgödsel, och det saknas enligt henne marknadsmässiga incitament för att bygga upp hela kedjan från produktion till försäljning.
För lantbrukaren Per-Göran Sigfridsson, som sitter i styrelsen för More Biogas i Kalmar, handlar frågan också om bättre utnyttjande av näringsämnen och regional beredskap. Han säger att projektet nu är avslutat, men att ekonomin och marknadsvärdet för nya produkter fortfarande återstår att lösa.
