Frågan om hur EU:s vattendirektiv tillämpas har varit omdiskuterad i Värmland i flera år, framför allt när det gäller dammutrivningar för att skapa fria vandringsvägar för fisk. För två år sedan krävde kommunalråd och regionpolitiker från olika delar av länet i en gemensam debattartikel att besluten också ska väga in bostäder, kulturmiljöer, landskapsbild, översvämningsrisker och miljö.
Trots det har dammar rivits, och fler prövningar och utrivningar väntar runt om i landet, skriver LRF. Boo Westlund, kommunalråd i Hagfors, säger att han inte är emot fria vandringsvägar men att varje enskilt fall måste bedömas utifrån hur en utrivning faktiskt påverkar.
I Hagfors finns många dammar och uppdämda vatten med rötter i järnbruk och andra verksamheter. Flera dammar har redan rivits och fler kan beröras. Lantbrukaren Lisbeth Svensson, som följt utvecklingen, beskriver hur vattennivåer och flöden förändras när regleringen försvinner och möjligheten att styra flödena minskar. Det kan enligt henne öka översvämningsriskerna och påverka grundvatten, dricksvatten, fastighetsvärden, kulturmiljöer och tillgången på släckvatten vid mark- och skogsbränder. Hon säger att vissa av dessa följder redan märkts där dammar rivits. I samband med att dammen i Lilla Ullen revs torrlades bäcken nedströms.
Svensson anser också att miljöargumenten behöver nyanseras: arter som anpassat sig till en gammal damm kan missgynnas, och bottensediment med föroreningar från bruken kan spridas när de sätts i rörelse.
Enligt Westlund kan effekterna märkas långt från dammen, för jord- och skogsbruk och fastigheter i närområdet men också i tätorter nedströms genom ökade risker för översvämning och erosion. Frågan är aktuell på flera håll i Värmland och även i bland annat Västra Götaland.
En central del av diskussionen gäller undantagen i vattendirektivet. Uppdämda vatten kan klassas som kraftigt modifierade, vilket gör att större hänsyn kan tas till andra samhällsintressen när miljökraven bestäms. Sverige har enligt LRF använt den möjligheten i mindre utsträckning än många andra EU-länder, och organisationen vill se hur utrymmet kan användas för en bättre balans. Westlund anser att förändringen måste komma från riksdag och regering, som behöver ge myndigheterna förutsättningar och direktiv att göra de avvägningar regelverket medger. Svensson uppmanar LRF-medlemmar att ta reda på vad som gäller i den egna bygden och kontakta sina riksdagsledamöter.
