LRF uppmanar odlare att sätta ut referensburar mot viltskador

Vinter och vår är känsliga perioder för viltskador i grödor och vallar, och det är inte bara betet som kostar skörd – även djurens tramp kan ge påtagliga skador. LRF rekommenderar därför att burarna sätts upp redan nu, gärna under oktober, så att både vinter- och vårskador fångas.

Metoden går ut på att mäta eller väga grönmassan innanför och utanför buren och jämföra utfallet. Resultaten kan användas för att visa bortfallet för markgrannar och jägare och som underlag för samtal om aktiv viltförvaltning och skyddsjakt. Organisationen nämner också data från tröskningen och drönarbilder som sätt att undersöka skillnader i skörd.

LRF:s toleransnivå för viltorsakat skördebortfall är högst 4 procent i genomsnitt för gården. Enligt de beräkningar som ligger bakom nivån påverkas lönsamheten märkbart redan vid ett sådant bortfall. Skadorna kan dessutom vara svåra att upptäcka med blotta ögat, särskilt i vall. Konsekvenserna kan också gå utöver själva skörden, till exempel sämre foderkvalitet, svårare vallförnyelse och sämre nyttjande av insatser.

En bur byggs av armeringsnät kapat i fyra delar på cirka 2 x 1,25 meter, ett 20-tal buntband på 10–20 centimeter och ett par stängselstolpar på cirka 2 meter. LRF råder att placera flera burar per fält, till exempel en nära fältkanten, en mitt på fältet och en däremellan, och gärna på flera fält eller ett fält som representerar gårdens eller områdets genomsnitt. En bur i en nyplantering på skogsmark kan visa betestrycket även där.

Inom LRF Öst har flera kommunavdelningar gått samman för gemensamma mätningar. Åtvidaberg och Vingåker har mätt under flera år, och i Godegård har lokalavdelningen burar både på åker och skogsmark. Åtvidabergs kommunavdelning ser att arbetet med viltförvaltning och skyddsjakt börjar gå åt rätt håll och har en lång tidsserie mätningar och analyser som grund för den bedömningen.

I Vingåker har HS gjort mätningarna de senaste två åren. Årets bortfall låg i genomsnitt kring 20 procent, med stor spridning mellan fälten. Kommunavdelningens ordförande Jakob Gustavsson lyfter uthållighet som en framgångsfaktor, eftersom mätningar över tid ger faktaunderlag för ett helt område. Avdelningen har också inventerat dovhjort i flera år, och underlaget har använts i samtal med älgskötselområden och länsstyrelsen. Det bidrog enligt honom till ett första steg mot generell skyddsjakt på dovhjort i kommunen, som senare följdes av länsvisa beslut.