Kravet framförs i en debattartikel undertecknad av Peter Andersson, ordförande i LRF Dalarna, tillsammans med ordförandena i LRF Orsa, LRF Malung-Sälen, LRF Mora och Älvdalen Särna Idre LRF. Samtliga är själva skogsägare.
Skribenterna beskriver det de kallar en djup obalans i systemet. Miljöorganisationer kan, skriver de, överklaga en avverkning utan ekonomisk risk, medan markägaren drabbas av kostnader för jurister och utredningar samt av månader utan intäkter. En fördröjd avverkning kan välta ett generationsskifte, stoppa en investering eller hota gårdens ekonomi, menar de. Rätten att överklaga ifrågasätts inte, men den får inte innebära att en enskild ägare bär hela kostnaden.
De pekar också på att skogsägare som under lång tid sparat lövträd och död ved kan locka till sig sällsynta arter. Hittas arterna riskerar skogsbruket att stoppas, vilket gör naturvärden till en ekonomisk fälla i stället för en tillgång.
Skogsägare avsätter redan frivilligt omkring fem procent av sin mark, och ytterligare tio procent sparas vid avverkning som generell hänsyn, utan ersättning från staten. Skribenterna hänvisar till LRF:s uppgift att åtta av tio skogsägare vill göra mer för den biologiska mångfalden, på villkor att rätten att bruka marken inte dras in utan skälig ersättning.
LRF-företrädarna välkomnar regeringens förslag om en tydlig ersättningsrätt vid artskyddsärenden. Enligt deras beskrivning är ersättningen i förslaget satt till 125 procent av värdet på den aktuella skadan för skogsskiftet. De ser förslaget som ett steg mot mer rimliga spelregler och som ett resultat av LRF:s långsiktiga påverkansarbete.
Skribenternas slutsats är att staten måste stå för kostnaden om samhället vill bevara skog med höga naturvärden, och de jämför med att ingen privatperson skulle acceptera att staten tog halva villatomten utan kompensation.









